Fick PM idag från Lidingö BK med beskedet att jag står på 1a reservplats till deras lägre spår om 2 veckor. Som 1a reserv är det ju faktiskt stor chans att komma med så nu måste vi fila på budföringen, plats med skott och krypet.

Idag var det dags för kurs igen med Arrak och han var som vanligt mer vild än tam... Ganska lagom tills kursen var slut hade han dämpat sig såpass att det gick att köra med honom. Jaja, han lugnar nog ner sig när han blir vuxen (varför nu HAN någonsin skulle bli vuxen när inga andra hundar i min ägo dämpat sig med ökad ålder??).

Lite senare på kvällen åkte jag en sväng till klubben och körde ett pass till med monsterhunden. Bestämde mig för att testa kamp som belöning och det funkade faktiskt hyfsat. Resultatet blev en hund som riktigt ansträngde sig i linförigheten. =)

Hezzy har inte gjort någonting alls idag, men det blir det ändring på nu när jag fått PMet.

Idag bestämde jag mig för att ta ett litet samtal mellan fyra ögon angående Arraks släppande, eller ickesläppande om man nu föredrar den formuleringen.. Vi var väl inte helt överens han och jag, men jag tror nog att vi snart är på ungefär samma linje.

Jag är lite febrig och inte helt pigg så bortsett från detta har vi tagit det lugnt idag.

Idag har jag och Arrak varit på kurs på klubben. När A kom ner på planen och såg folk och hundar fanns bara en enda sak i hans lilla huvud, och det var, VAAR E TRASAN?! När han fått kolla av folket och upptäckt att ingen var särskilt rolig sansade han sig såpass att vi kunde göra en inkallning och en budföring. Sedan låg vi lite plats med de andra hundarna, jag satt kvar bredvid min jycke.

När kursen var slut tog jag ut Hezzy, som bytt smeknamn. Numera är det guldfisken, inte silverfisken, som gäller. Ibland har hon verkligen minne som en guldfisk och jag imponerar faktiskt lite på mig själv när jag klarar av att låta bli att göra gryta av henne. Först apporterar hon snyggt med fin fart och när man kör en till apportering springer hon över apporten och sätter sig med apporten mellan oss... Där sitter hon sedan med stolt och förväntansfull min och väntar på sin belöning, medan jag kämpar för att inte börja skratta (eller gråta).. Efter en stund är det som att hon plötsligt minns vad hon skulle göra och avslutar momentet hyfsat.

Idag var vi i Upplands Väsby för att prova lite skydd. Arrak var jätteduktig!